En annan kulturskillnad är definitivt skolan. Hemma kan man komma och gå lite som man själv vill så länge man sköter sitt arbete och dyker upp på dom enstaka saker som är obligatoriska. Här i Prag är i princip varenda skoldag obligatorisk. 3 gånger får man missa en klass förrän man inte längre är välkommen. Hur strikta lärarna är här varierar lite. En av mina manliga lärare, som är ursprungligen från Kanada, är skön. Han skämtar och skrattar med oss samtidigt som han är ytterst pedagogisk. En av mina kvinnliga lärare däremot ger mig mardrömmar. Hon gör allting till en "popularitets-tävling" när hon efter varje grupp-övning har oss att rösta på saker så som "Vem-i-din-grupp-skulle-du-anförtro-dig-åt-om-du-behövde-snacka-med-någon?" WHAT? Vad har det med någonting att göra? Hon försöker också skämta med oss men ingen förstår något så det slutar med att endast hon skrattar åt sina skämt. Men den största skillnaden med henne, i jämförelse med lärarna hemma är att hon har 0-tolerans mot att man gör något annat än antecknar under lektions tid. I veckan kastade hon ut en kille ur rummet för att han kollade sin e-post. Efter det vågar jag inte ens kolla klockan på telefonen.