and she is gone

I lördags drog vi ju som sagt iväg ner till Helsingfors för min kusins konfirmation. På vägen stannade vi vid Ikea för lillasyster skulle promt ha någonting därifrån. Väl i Hesa for vi och kolla lill kusin Jesse's basketboll match var vi lätt var dom bästa fansen. På söndagen var det tidig uppstigning för kyrkan. Första gången jag varit på en finsk konfirmation (kanske till och med första gången jag varit i kyrkan på finska), så det var givetvis intressant. En del saker skilde från hur det går till hemma i Kvevlax, som t.ex tyckte jag det var ganska fint när faddrarna kom upp på välsignelsen. Efter åt drog vi på fest till församlingshemma var vi satt i några timmar tills vi drog på 'efterfest' hem till dem (alltså hem till min faster). Där började vi så småningom fundera på sista versen med Natasha, och när vi väl skulle fara var vi alla i tårar. Jag hatar att säga hej då. Resan hem var en aningen tyst men tanken på alla de fina stunder vi har haft i sommar och att hon ju faktiskt bara är några timmar iväg från oss gör ju saker och ting lite lättare (intalar jag mig själv).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0