Imorgon är det ett år sedan jag cyklade omkull och bröt foten. Trots att det inte ännu har blivit isigt och halt på denna sidan av pölen så märker jag hur jag får mer ångest för varje dag som går. Det var både fysiskt och mentalt tungt att hoppa omkring på kryckor så länge som jag gjorde. Vilken tur för mig att någon smart nisse har uppfunnit vinterdäck.