Under påsken var det också en sorgens dag. Dagen jag fruktat så mycket men som jag vetat att skulle komma förr eller senare. Det var dags att ta ett sista adjö av min mikro. Den var min första vän och har stöttat mig troget igenom alla dessa år. Värmt min mat när jag själv inte orkat anstränga mig, låtit mig städa den istället för att tenta plugga och väckt mig ur mina dagdrömmar med sitt högljudda pip. Tack mikron. Jag ska aldrig glömma dig